Idag för precis ett år sedan gjorde vi äggplocket. Jag har många gånger funderat hur allt gått om de satt in något av de andra äggen (de som inte klarade nedfrysningen). Jag är så evigt tacksam att vi idag har vår efterlängtade son hos oss. Vet inte om jag ska kalla det "tur" att det funkade på vårt första IVF-försök, eller skicklighet från Calanderska....eller både och...med lite inblandning av ödet? Det sker en gradvis förändring av mig igen. Från att vistats i barnlöshetens mörka, djupa hål....till att känna glädje, skratta ärliga skratt...att umgås och kunna vara social utan att känna det där stinget av avundsjuka gentemot gravida och barnfamiljer.
På ett sätt kommer jag alltid vara förändrad. År av ofrivillig barnlöshet, sorg, besvikelse,ilska, avundsjuka, utredningar, hormonbehandlingar....och negativa graviditetstest sätter sina spår i själen. Jag kommer alltid komma ihåg dessa känslor. Men jag har också kommit ut på andra sidan, starkare än någonsin!!
Nu när man är på andra sidan kan man se hur stark man blivit!
SvaraRaderaNu har jag skrivit inlägget om att resa med småbarn. Hoppas det kan vara till nytta. Hör av dig om det är något jag missat.
SvaraRaderaÅh, tack!! Ska genast in och läsa :)
SvaraRadera