Tänk vad tiden går, och vad Arons utveckling går i en rasande fart. Man är rädd att man missar något ;)
När jag tittar på honom fylls jag av sån otrolig kärlek så....jag skulle kunna äta upp honom!!
Tänk...att det gått tre månader sedan dessa foton togs på förlossningen
Aron föddes med akut kejsarsnitt pga moderkaksavlossning.:
 |
| Vårt rum |
 |
| Hjärtljud och sammandragningar |
 |
| Jello var det enda jag fick äta |
 |
| Min säng. Fick ju eget rum med toa, gästsäng, TV m.m |
 | ||
| Aron, första natten i livet....mitt lilla hjärta |
Ser att jag fått en till följare, blir så glad!! Välkommen Cecilia!
Ja, det är märkligt hur tiden har en tendens att gå fort ibland...nästan lite för ofta.
SvaraRaderaHoppas allt är bra med er för övrigt.
Massa kramar/
Luiza
Ja, herregud...bara rusar fram.
RaderaKram!
Både härligt och skrämmande vad fort tiden går. Jag och E pratade igår om hur kärleken till ens barn verkligen känns när h*n väl är ute. Att det nog aldrig går att föreställa sig. Men din beskrivning var fin och den stämmer nog :) Längtar tills den dagen vårt lilla pyre är ute <3!
SvaraRaderaKram!
Hade ingen aning om att man kunde älska någon så mycket som sitt eget barn. Känns som man skulle kunna göra vad som helst för honom :) Jag kan nog bli lite överbeskyddande också....
RaderaJa, de sista veckorna längtar man ännu mer ;)
Kram
Känner igen det där, man vill stanna tiden för att kunna njuta ordentligt :)
SvaraRaderaKram
Hihi...ja, tänk om man kunde det ;)
RaderaKram
Så liten! :) Ja tiden går så fort...! Hoppas vi ses snart! Nyfiken på lille Aron oxå ;) Kramar!
SvaraRadera