#&% Datorer!!

 Först...tack för alla kramar till mitt förra inlägg. Vissa dagar är man bara inte på humör och det känns som man bara gör fel. Men som tur är så går de dagar också över  ;)

Sabla datorer!! Skrev ett långt inlägg om mitt kontrollbehov och vips...så försvann det!! Orkar verkligen inte skriva om det nu. Dessutom har vår stationära helt kraschat ihop (4 år gammal) och den bärbara är inte toppklass heller. Även ipaden krashar....

Nåväl...

Aron har verkligen blivit en pratkvarn här hemma :)  Det är så otroligt roligt att höra och se hans utveckling nu, och det går i en rasande fart. Herregud, i den här takten så är han snart tonåring...hihi... Numera kräver han ofta att bli buren och ja, han väger ju inte 3 kg längre. Har försökt babybjörnen men den gillas bara korta stunder. Dessutom måste man röra på sig hela tiden, skulle man stå still lite mer än någon minut så låter han meddela det.

I helgen var vi för övrigt i Providence. Blåste ganska kraftigt, så det blev bara en kort promenad. Aron började gråta i vagnen och jag fick ta upp honom. Men då det blåste hade han svårt att få luft (ush, vad det är jobbig att se). Löste det med att gå in på Dunkin Donuts och ge honom lite mat. Somnade sedan sött i vagnen så vi kunde sätta över honom vindskyddet och ta oss vidare till ett shoppingmall istället.

Kramar!!!

En sån dag...

Idag känns allt verkligen tungt. Känner mig nere och ledsen och jag tror Aron känner av det för han är hemskt kinkig och klängig idag. Måste bära på honom hela tiden och det går inte stå still för då blir det högljudda protester....och att lägga honom ner, ja det var ju värt ett försök.

Tog dock en promenad i det underbara vårvädret och rensade tankarna lite, gjorde lite gott. Han sov i 20 minuter, sen var det full rulle igen med gråt och tandgnissel. Just nu har han ätit lite och nu väntar vi på någon som ska komma och rensa våra rör. Så just nu verkar det vara lite frid och fröjd.....

Kram!!

Datorer och TV-program

Datorn krånglar och låser sig hela tiden, går knappt använda den längre. Här skulle jag säga att det är tur jag har iPaden.....MEN...den kraschar ofta. Helt plötsligt släcker den bara ner. Har provat allt, men inget hjälper. Antar att jag får ta den till applestore. Får väl ta med maken, eftersom jag är mer eller mindre lost i dataspråk.

Sitter och tittar på ett avsnitt av Alcatraz (en TV-serie, av producenterna till Lost). Den är faktiskt riktigt bra, och vad jag fattade det som så ska den börja sändas i Sverige. Det jag är rädd för är att det just är Lostgänget som är inblandade i denna serie. Tyckte om Lost, de första två säsongerna sen blev jag....ja, lost ;) fattade inget till slut och allt blev bara mer komplicerat. Denna serie har också en viss mystik uppbyggd omkring handlingen, men än så länge känns det spännande.

Följer ni några serier nu?

Lägarbesök och hyfs

Idag har Aron varit hos läkaren för rutinbesök. Vägde 5.9 kilo och var 59 cm lång...mammas lilla rejäla älsklingsklimp ;)  Så skönt att veta att han ligger inom normalkurvan. Fick även vaccinationer idag och det tyckte han inte var lika kul....inte det minsta....
Dessutom har vi fått ett litet stretchschema för hans nackmuskler. Han föredrar nämligen att ligga med huvudet åt höger, vilket gjort att nackmusklerna till vä behövs stretchas ut lite. Påtalade detta för en månad sedan på läkarbesöket, men då lyssnade de inte på mig.

I väntan på läkaren

Tänkte på det här med allmänt hyfs och uppfostran hos folk. Häromdagen var jag på posten och hämtade ut ett paket. Hade då Aron med mig i bilbarnstolen. På vägen ut har jag alltså barnstolen i ena armen och ett paket under andra armen (dessutom handväskan). Stannar till och ska försöka öppna ytterdörren vilket inte är så lätt när man har händerna fulla. Lyckas tillslut få upp dörren och går ut.....MEN jag ser genom rutan att utanför står en gubbe och bara glor på mig och väntar på att JAG ska öppna dörren. Han gör alltså ingen antydan till att hjälpa mig, dessutom får JAG hålla upp dörren åt HONOM och inte ett tack man får....skitgubbe!!!
Annars brukar folk vara snabba med att hjälpa till, hålla upp dörrar och erbjuda sittplats här i USA.

Första gråa håren

Tror jag hämtat mig från de otrevliga upplevelsen i lördags kväll. Aron satte på något sätt sig i halsen och fick verkligen inte luft. Jag såg hur han blev alldeles stel som en pinne och panik i ögonen, ansiktet var lila. Jag vet knappt hur jag gjorde, men lade honom över min arm och dunkade i ryggen. Efter lååånga sekunder så släppte det nog av sig självt.....men herrejävlar vad rädd jag blev!!! Har aldrig varit så rädd i hela mitt liv och det enda jag kunde tänka på var hur jag skulle få honom att andas igen och hur lång tid det skulle ta för ambulansen att komma hit....

Som TUR är, så gick det bra denna gång men nu har jag sagt åt honom att inte skrämma sin mamma så igen....aldrig någonsin! Tyvärr tror jag inte det är sista gången han skrämmer mig till en hjärtinfarkt. Är övertygad att jag fick en hög gråa hårstrån i alla fall ;)

Idag blir det en tur till posten för att hämta ut paket från Sverige och lunch med en vän i trappuppgången brevid :)

Kram!!

Vårt boende

 Fick frågan om hur vi bor. Hemma i Sverige har vi kvar vårt hus, som vi numera hyr ut (och som jag saknar så mycket).

Här i USA bor vi i en lägenhet, som jag nu tycker är i minsta laget. Det är precis så att vi får plats och det är verkligen grejer överallt.....men...det är ju bara under en tidsperiod. Nedan ser ni det community vi bor i. Såna här ställen är ganska vanliga, där man bor i ett område med lägenheter, med tillgång till pool, gym och reception.

Ovan från vä till hö: Utsikten från vår lägenhet, ett av lägenhetskomplexen, poolområdet och receptionen.

Välkommen till Jeane Quidote, är så glad att du vill följa med oss :)

Följare och dagar som går

Först vill jag hälsa ytterligare två "nygamla" följare, betyder så mycket att ni vill följa oss

Du & jag...
Wilda Mathilda

Tänk vad dagarna har förändrats sedan man fick barn. Man får liksom vara glad om man hinner ta en dusch ;)

Dagarna fylls med matning (fördelat på amning och flaska), blöjbyten, lek, pumpning och diskning (samt kokning av div prylar), tupplur och tröstning....  

När F kommer hem från jobbet brukar han ta Aron en stund så jag kan ta ett bad/åka iväg en stund/sova/läsa...ja, vad jag nu känner för.


Har märkt att han greppar tag i saker mera nu, och ibland kan de vara omöjliga att få loss...som tex mitt stackars hår...

Första vårtecknen

 Tog en promenad idag i det härliga vädret och hittade första tussilagon :)  Hoppas våren snart kommer hit. Klimatet här är ungefär som i Sverige, fast vi har mycket varmare och längre somrar och höstar. Förra året tog jag av mig jackan i mars och tog på den igen i november :)

Hur är det i Sverige, har ni sett några vårtecken än? Snödropparna börjar väl titta upp?

 Vill även hälsa mina "nygamla" följare välkomna:
Lilla H & Jag
Luiza


Hoppas ni har en härlig dag!

Kram!!

Lite om oss

Vilka är då vi? Mitt namn är Mikaela och jag är 36 år, är gift med F och tillsammans har vi vår efterlängtade son Aron (2 månader). Alla som känner oss vet att vår efterlängtade lilla kille blev till via ett IVF. Vissa inlägg kommer därför säkert handla om IVF rent allmänt.

För ca ett år sedan flyttade vi till Connecticut, USA pga min mans jobb. Vi kommer bo här ytterligare ett år (kan ev bli längre). Jag är vad man kan kalla hemmafru, men eftersom jag ogillar det ordet kallar jag mig numera mamma på heltid ;) Kommer skriva om vårt liv här borta och de äventyr vi får vara med om. Just nu står vi inför något spännande, men jag kan inte riktigt än berätta vad det är. Får vänta en vecka eller två....

Kan skriva mycket mer om oss, men det skulle nog bli långtråkigt att läsa. Så ni får istället gärna följa oss och på det viset se vilka vi är ;)




För er som följde mig på min anonyma blogg, är det första gången jag visar bilder på oss. Jag, min man och vår lilla son....

Välkomna

Välkommen till bloggen. Jag har bloggat på två olika ställen och nu bestämt mig för att slå ihop dessa bloggar. Ena bloggen har varit mer anonym och som jag haft i ca 1,5 år. Andra bloggen var mer öppen, men jag kände mig aldrig riktigt "hemma" där så därför startar jag på nytt.  Syftet med att öppna denna blogg är att våra nära och kära hemma i Sverige ska få ta del av vår vardag här i USA, men självklart så är alla välkomna att följa oss...ju fler detso roligare ;)

Test