Utvecklingsfas?

Verkar vara en sån "vill-inte-sova-i-egen-säng" period. Första problemet är att det absolut inte går att natta honom i egen säng (alltså att han somnar där, vilket vore toppen), för han skriker tills han nästan tappar rösten och blir urförbannad. Enda sättet som numera går "bra" är att vagga honom till sömns. Jag går med honom i ett mörkt sovrum...detta tar ca 5-15 min beroende hur trött han är. Frid och fröjd?
Nope...han vaknar alltid när jag lägger ner honom. För att han ska somna på riktigt och sova natten lång måste jag efter vandringen amma honom i vår säng.

Ser man från den ljusa sidan så, visst är nattningen relativt enkel när jag går med honom och sen ammar. 9 fall av tio somnar ( efter lite gnäll) han och sover hela natten.

Men nu till problemet. Eftersom det helt plötsligt inte går att lyfta över honom till egen säng och han fått för sig att jag måste ligga brevid, blir jag låst. Det betyder att jag numera får gå och lägga mig runt 20.30-21 och dessutom sover dåligt då man har en viftandes bebis brevid sig om nätterna ;)

Jag hoppas detta bara är en fas som han kommer över, och vi försöker verkligen att få honom att acceptera sin säng igen. Men ibland måste man välja bland sina strider, när man inte orkar ta alla. Vi har hållt på våra rutiner, men då detta hände över en natt (så att säga) så skyller jag på utvecklingsfas...eller nåt...
Det är bara att fortsätta försöka varje kväll.

Pust



- Posted using BlogPress from my iPhone